jag hatar den dära känslan.
Typ den värsta som finns, och jag kan
verkligen inte förklara den.
jag känner min tom, men ändå inte.
Jag känner bara saknad, stor saknad.
Men jag vet inte riktigt vad det är jag saknar.
Det är så komplicerat..

Jag vill så många saker, men jag vet
att det aldrig skulle kunna hända.
Man kan ju alltid hoppas, tänker jag hela tiden.
Men jag har gjort det ett tag nu, och det gör inte
hela saken inte bättre.

aaahh det är typ hundra känslor i EN känsla,
den går verkligen inte att förkara.

Förlåt för detta onödiga inlägg, behövde bara skriva av mig lite.



Jag borde vara glad, men inte just nu.
Kan inte.

Hoppas det blir bättre tills imorgon.